Dinosaurie-gran

Ifjol hittade vi en jättegran bara någon dag före jul, släpade hem den med visst besvär och hade nog aldrig lyckats få upp den i lodrät ställning utan hjälp av vänliga och starka släktingar som var på besök.  I år var det tji på julgranar, ja det vill säga det fanns förstås gott om dem strax efter Thanksgiving i slutet av november, men nu, när vi faktiskt närmar oss både jul och julgransdags, var de slut sedan en dryg vecka... Vad göra? Min käre make och Arvtagaren finkammade alla tänkbara granköparställen och kom slutligen till slutsatsen att det enda som återstod var att köpa plastgran!

Plastgran!?! Vägröjaren och jag lät nog lika misstänksamma när de kom hem med en 7 1/2 fot hög mörkgrön vägruska, men den var i varje fall grön och utan lampor, många plastgranar här är vita eller röda eller blå... och de flesta har små, små flerfärgade och ofta blinkande lampor.

Den hulde brödvinnaren förklarade för Vägröjaren att det var en mycket naturlig gran. Helt och hållet gjord av naturlig olja, som bildats under hoppressning av helt naturliga dinosaurier, så man skulle kunna säga, sa min käre make, att vi har en helt naturlig dinosaurie-gran...

Höstregn förhöll sig lätt avvaktande till det hela, först när jag tog upp henne i famnen och själv klappade granen på grenspetsarna vågade hon röra vid den, försiktigt, försiktigt och hela tiden beredd att ta till flykten i fall det gröna monstret skulle göra något utfall.

Hon bekräftade det jag själv alltid trott - att plastgranar i första hand är tänkta som rekvisita i Jurassic Park.

Ordlös onsdag...

Julstädat hörn av huset

 

Ännu ej julstädat hörn av huset :)

Vi har ingen julgran än...

... men pepparkakshus!

Anledningen till att jag skapade den här bloggen är att det saknas hemskolningsbloggar på svenska som inte skrivs av un-schoolers. Inget ont om un-schooling, det är bara det att vi inte alls är det - vi är i högsta grad "schoolers", om det nu finns något som heter så?

För att förenkla för mig själv och sparka igång kreativiteten, så tänkte jag att ett blogg-schema skulle kunna vara till nytta. Så håll till godo, här kommer det:

Måndagar - Charlotte Mason på måndagar
Tisdagar - Tips på tisdagar
Onsdagar - Ordlösa onsdagar
Torsdagar - Tokiga torsdagar
Fredagar - Förnöjsamhet på fredagar
Lördagar - Läsning på lördagar
Söndagar - Söndagsvila!

Om jag själv tror att jag kommer att kunna hålla detta ambitiösa schema? Nä, kanske inte helt, men en hjälp blir det nog i alla fall. Idag är det onsdag, så se fram emot några bilder senare under dagen!

Så här skrev jag som svar på frågan om hemskolningsmaterial...

Vi använder till stor del ett material som heter Ambleside Online. Det bygger på en brittisk pedagog, Charlotte Mason, som levde i början av förra seklet och som hade många tankar och idéer om barnuppfostran och undervisning. (www.amblesideonline.org)

Problemet för oss, är ju att allt är på engelska, och ganska avancerad sådan också, så de första åren använde vi mer deras idéer och inte så mycket själva boklistorna. Men nästan alla de böcker som de rekommenderar finns att ladda hem gratis på nätet, så man kan titta på dem innan man ev köper, om man alls köper - jag vet många som läser direkt från dator/ipad/kindle.

Efter 2,5 år i USA så använder vi ca 50% av deras material och resten olika svenska böcker. Men det viktigaste är att Ambleside Online och det forum som finns på sidan innehåller en enorm mängd av pedagogiska och kloka mammor. Hela Ambleside Online är gjort av 12 mammor som låter allt detta ligga uppe på internet gratis för alla som vill använda det.

Vad gäller resurser på svenska så är det hela betydligt värre...hemskolning finns ju inte på svenska och de flesta svenska hemskolare är un-schoolers, så de använder inte så mycket "material".

Om du vill ha tips på vanliga svenska läromedel så vet jag en del, eftersom vi brukade gå på skolmässan i Älvsjö i timtal varje höst och lusläste alla läromedelskataloger, så länge som vi bodde i Sverige. Men personligen tycker jag att läromedel tänkta för ett klassrum med 25 barn inte riktigt funkar hemma. De innehåller oftast väldigt lite information, som dessutom presenteras på en språkligt låg nivå. Som hemskolare behöver man i allmänhet inte alla instuderingsfrågor heller, som förälder vet du redan vad ditt barn förstod och inte förstod eftersom ni samtalar om det och barnet får återberätta det som hen uppfattade av det man läst tillsammans.

Vi använder vanliga läromedel i matte, svensk läsning/skrivträning/stavning och amerikansk läsförståelse/stavning. Detta är helt klart den del av skolarbetet som pojkarna tycker är tråkigast och jobbigast att arbeta sig igenom, det finns helt enkelt för lite som stimulerar deras tankeverksamhet...

I övriga ämnen läser vi böcker, böcker som berättar och engagerar. Ju bättre texter desto lättare att lära sig. De böcker som har korta "snuttiga" texter gillar de inte alls, om det inte är böcker med mycket och stora bilder (typ vetenskapligt uppslagsverk).

Hör av dig igen, så får vi se om jag kan komma med bättre förslag. Och gå gärna med i AO:s forum - där finns det en enorm gemenskap!

Allt gott!
/Erika

Om läroplaner och skolböcker

Vi diskuterade läroplanens vara eller icke på facebook för några dagar sedan, så här skrev jag...

Nå, läroplanen borde väl vara just vad den heter: en plan. I ett rimligt samhälle så borde verkställandet av läroplanen i varje enskilt fall anpassas efter individen. Att individen ska anpassas till läroplanen låter i mina öron helt befängt. En bra läroplan är ett hjälpmedel för utbildningsanordnaren (=föräldern!) att se till att studenten (=barnet) får chans att lära sig rimligt mycket om alla olika delar av den enorma kunskapsmassa som numera finns att tillgå.

Jag läser läroplanen (den svenska i olika utgåvor och den finska, på svenska!) för att få tips om vad mina pojkar behöver lära sig i de olika ämnena, särskilt de ämnen som jag själv inte är så bevandrad i. (T ex trä/metall slöjd och bild, men även geografi och historia.) Sedan förbehåller jag mig rätten att presentera studiematerialet i den ordning och på det sätt jag och min man tycker är bäst.

Hittills har pojkarna haft en läsebok i Svenska (Läståget del 1 och 2), arbetsböcker i skrivning/stavning (Bokstavsboken del 1, 2 och 3) och matematikblad från CIMT/MEP. I övrigt har de inte sett röken av nutida skolböcker.

Vinterstorm, julspel och tomatplantor

Vinden viner i skorstenen, det finns inget spjäll att stänga, sitter man nära är draget påtagligt. Det ska bli kallt i natt, minusgrader. Jag borde gå ut och lägga något värmande över jordgubbsplantorna, men inget kommer att ligga kvar en sån här stormnatt... Tomatplantan som vi planterade i april och som sköt nya skott när hettan avtog och faktiskt har en liten grön tomat längst ut, kommer nog inte att klara natten, men jag sörjer inte så mycket - det är ju ändå december! För min del är det helt ok att inte kunna odla tomater utanför köksfönstret dagarna före Lucia!

Det var julspel i kyrkan i kväll. Vägröjare sjöng solo på en av sångerna och fick massor av beröm efteråt för sin klara gossopran. Det är inte så vanligt nu för tiden att höra en tioåring sjunga rent och med tydlig artikulation... Visst lyssnar de på popmusik här hemma, fast allra mest sjunger vi själva utan att behöva konkurrera med starka instrument. Det ger rösterna chans att vara fria och höga så länge som möjligt. 

Stolta föräldrar förklarade för alla som ville lyssna att Arvtagare faktiskt är familjens bästa, om än blygaste, sångare och att båda pojkarna verkligen gillar att sjunga. Det är svårt att veta säkert vem av oss som var mest stolt över sönerna när vi åkte hem...

Det enda bekymret på sångfronten just nu: Segerväktare sjunger inte alls - han pratar sig igenom alla sånger. Vi har övat flitigt varje dag, hela hösten och nu kan han sjunga tre-tonslåtar som Spannien och Köp varm korv. Större omfång än så och han återgår till grå-prat-sjungande. Det kommer nog att ta lång tid innan han kan delta i sina storebröders stämsång, om någonsin. Men dansa kan han och spela trummor och göra så att alla skrattar.

Höstregn då? Hon som tant Beda säger ska bli sångerska? Jo, hon sjunger också fast inte så högt ännu.