Vi diskuterade läroplanens vara eller icke på facebook för några dagar sedan, så här skrev jag...
Nå, läroplanen borde väl vara just vad den heter: en plan. I ett rimligt samhälle så borde verkställandet av läroplanen i varje enskilt fall anpassas efter individen. Att individen ska anpassas till läroplanen låter i mina öron helt befängt. En bra läroplan är ett hjälpmedel för utbildningsanordnaren (=föräldern!) att se till att studenten (=barnet) får chans att lära sig rimligt mycket om alla olika delar av den enorma kunskapsmassa som numera finns att tillgå.
Jag läser läroplanen (den svenska i olika utgåvor och den finska, på svenska!) för att få tips om vad mina pojkar behöver lära sig i de olika ämnena, särskilt de ämnen som jag själv inte är så bevandrad i. (T ex trä/metall slöjd och bild, men även geografi och historia.) Sedan förbehåller jag mig rätten att presentera studiematerialet i den ordning och på det sätt jag och min man tycker är bäst.
Hittills har pojkarna haft en läsebok i Svenska (Läståget del 1 och 2), arbetsböcker i skrivning/stavning (Bokstavsboken del 1, 2 och 3) och matematikblad från CIMT/MEP. I övrigt har de inte sett röken av nutida skolböcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar