Brev till Högsta Domstolen ang fallet Domenic Johansson

Till Högsta Domstolen, Stockholm, Sverige

Som så många andra vill jag att Högsta Domstolen tar upp fallet ang omhändertagandet av Domenic Johansson. Jag har tagit del av de delar av tidigare förhandlingar som är offentliga och jag är inte övertygad om att Domenic och hans föräldrar fått en rättvis och opartisk prövning i tidigare instanser.

Det är också principiellt intressant att få veta hur mycket frihet svenska familjer har att välja sin egen livsstil.

Vad som framkommit är att familjen levde ett "annorlunda" liv med andra val än vad de flesta svenskar gör, men är det verkligen en grund för ett omhändertagande?

Om det är så att ett alternativt levnadssätt är tillräckligt för ett omhändertagande av barnen, varför omhändertas inte alla barn vars föräldrar gör val liknande dem som familjen Johansson gjort?

Om ett alternativt levnadssätt inte är nog för ett omhändertagande, vad är då orsaken att Domenic omhändertogs och fortfarande förvägras att ens träffa sina biologiska föräldrar?

Som jag ser det finns det bara två alternativ:

Antingen är de biologiska föräldrarna gravt manipulativa och ondskefulla, men har ändå lyckats med konststycket att få pojken att se ut som en levnadsglad sjuåring på bilderna från tiden innan han omhändertogs. Dessutom har de övertygat alla familjens anhöriga och vänner om att de är helt vanliga, kärleksfulla föräldrar. Om detta är fallet vill jag att bevisen för detta redovisas öppet av domstolen!

Det andra alternativet är att familjen av någon anledning blivit utsatt för myndighetsmissbruk och att omhändertagandet saknar grund enligt svensk lag. Om detta är fallet vill jag att domstolen upprättar föräldrarna som Domenics vårdnadshavare och ser till att ett återförenande påbörjas snarast!

Jag skulle uppskatta mycket om Högsta Domstolen kunde bringa klarhet i dessa frågor. Och ännu mer om det dessutom innebär att Domenic Johansson i fortsättningen får möjligheter att återupprätta kontakten med sina biologiska föräldrar för att i förlängningen kunna återbördas dit där han enligt min, och många andras mening med största säkerhet hör hemma: hos sina biologiska föräldrar.

Med vänlig hälsning,

Erika Fahlander Niemelä

Utlandssvensk, bosatt i USA och hemundervisare av våra fyra barn.