Ett försök att svara på en kommentar :)
Vi försöker följa Charlotte Masons idéer, med hjälp av Ambleside Online, som är en läroplan skapat av en grupp föräldrar enligt CM:s egna kursplander för det skolnätverk hon skapade i början av förra seklet. (Hon är ungefär samtida med Montessori, Dalcroze, Freinet mfl reformpedagoger.) Det är egentligen ingen läroplan i svensk mening, utan snarare en läslista med tydliga idéer på hur man arbetar med barnen, eller snarare hur man låter dem arbeta. :) Det finns också ett helt nätverk med föräldrar som använder materialet i större eller mindre utsträckning, som hjälper varandra med olika bekymmer att implementera 100 år gamla pedagogiska ideér in i den kultur vi lever i idag.
Jag har lagt ut lite för mycket detta läsår för barnen att läsa, och nu i mitten av vårterminen börjar det straffa sig. Det är dock lite krångligt eftersom jag vill hålla dem i takt med både svenska och amerikanska standarder... och vad gäller engelska språket så ligger de ju med nödvändighet "efter" jämfört med deras jämnåriga här i Texas, så vi försöker jobba ikapp särskilt stavning och ordförråd. Gör vi allt på vår lista så tar det ca 4,5 timmar, men då ingår en hel del estetiska aktiviteter som musiklyssning, teckning och pianoövning.
För det mesta gör vi kanske 80% av min ambition, men det är ok. De lär sig tillräckligt mycket och jag försöker variera vilka saker som blir gjorda under veckan och vilka vi hoppar över, så att det blir en bra blandning i det stora hela. Det är inget stort problem att de är i olika åldrar, frånsett att vår näst yngsta (4,5 år) fortfarande inte börjat skolan, utan tycker att hans bröder borde leka med honom hela dagarna. Att hålla honom sysselsatt är nog det svåraste just nu. Det kommer att bli lättare i takt med att hans förmåga att hålla på med en och samma sak en längre stund ökar med åren. (Fast då kommer vi ju att ha ett nytt förskolebarn, men å andra sidan är de två äldsta ännu mer självgående då och jag kommer bara ha en i lågstadiet.)
Den stora skillnaden mot att arbeta som lärare - jag har arbetat som musiklärare på lågstadiet, mellanstadiet, folkhögskola och musikhögskola - är att jag nästan inte alls "undervisar" mina barn, jag läser högt för dem, jag lyssnar på deras redovisningar, jag läser diktamen för dem och förklarar världshistoriska sammanhang, men det är nog inte så mycket som de tycker att *jag* lärt dem. De tycker att de lärt sig själva genom att läsa böcker. Min uppgift är att hitta bra böcker, fråga bra frågor (så öppna och ickeledande som barnet bara förmår att svara på, helst bara "berätta!") och på det stora hela försöka hjälpa dem att skapa studievanor.
Det går förstås si så där, men det går helt klart bättre än när pojkarna gick i vanlig skola i Sverige. Mest beror det på att här hemma får de vara i den ålder de är: Läsa böcker på hög språklig och kunskapsmässig nivå samtidigt som de leker med lego och bilar flera timmar varje dag. I vanlig skola skulle de vara tvungna att välja endera. Antingen sitta av flera timmar om dagen i tristess i de klassrum som motsvarar deras fysiska ålder, eller också läsa flera ämnen med äldre klasser och drunkna i högstadiets arbetsbörda och relationsdramatik, vilket de inte alls är redo för - de har knappt ens kommit så långt som till att tjejer är "dumma" och har säkerligen minst tre-fyra år kvar innan det motsatta könet blir intressant. (Vilket är helt ok, de är ju bara 9,5 resp 11 år!)
Vad roligt att höra lite om hur ni jobbar! Det du skriver om att barnen får vara i sin ålder - att de både kan få göra "avancerade" saker samtidigt som de får leka som barn - tror jag är väldigt viktigt. Det kan jag sakna mycket från skolan här. Nivån är ofta förvånansvärt låg och man märker att barnen blir understimulerade. Jag försöker fylla på hemma och lyckas nog rätt bra men samtidigt är det svårt att hinna med allt jag skulle vilja - de går rätt länge i skolan varje dag och fritid måste de ju också ha!
SvaraRadera