Jag berättade tidigare om pojkarnas skollön. Ett visst litet belopp för varje färdig sak och en ganska stor bonus om allt blir klart i tid en viss dag.
Vi har märkt att systemet fungerar utmärkt för de korta eller mer
praktiska ämnena, men för de riktigt tunga sakerna matematik (30
minuter) eller skriftlig sammanfattning av en av veckans läsningar (15 minuter)
räcker inte pengarna som motivation. Om lusten att jobba inte
automatiskt finns där en viss morgon, så fungerar det mycket bättre med
små, små chokladdroppar att ta en för varje tal eller varje ord man
räknat eller skrivit. Eller en äggklocka som ringer med olika intervall,
alla som jobbar när klockan ringer får ett kryss och åtta kryss kan
bytas mot en kaka till lunchen.
Allt det här är ju yttre motivation, som förstås inte räcker för att bygga en hel skolning på. Det allra mesta måste ske för att det är roligt, eller åtminstone intressant nog, för att de ska vilja göra det utan att bli belönade. Min uppgift är att hjälpa dem hitta den motivationen. Varför ska vi träna på att skriva läsligt? Varför behöver man kunna multiplikationstabellerna? Varför måste jag lära mig stava både på svenska och engelska? Varför måste jag rita och måla? Om jag som lärare inte kan ge ett vettigt svar på sådana frågor behöver jag nog ta mig en ordentlig funderare på varför barnen ska tycka att det är värt mödan att skriva, räkna, stava, öva perspektiv eller vad det nu är jag ger dem i uppgift att göra.
Någon gång i början av varje skolår och ibland i mitten av året också, får jag ta en halvtimma och visa barnen hur det hela är tänkt att sitta ihop: Vi övar basfärdigheter på lågstadiet, bygger kunskapsgrunder på mellanstadiet, söker förståelse för sammanhangen på högstadiet, fördjupar oss på gymnasiet och specialiserar oss på universitetet. Djupare kunskaper i färre ämnen ju högre upp vi kommer, men också bredare perspektiv på helheten desto mer vi lärt i vårt specialområde.
Nästan alltid vaknar pojkarnas lust att jobba igen, kanske inte alltid med precis det jag tänkt mig, men det är ju inte heller det viktigaste!
Vad spännande att läsa om hemskolning! Jag hemskolar inte men känner att jag måste komplettera det skolan lär ut (eftersom den inte lär ut så mycket jag skulle önska). Oftast har jag inte problem med att få barnen att göra det jag tycker ska göras men ibland blir det väldiga protester. Kul att höra hur du gör med belöningar - det har jag inte tänkt på - ska nog prova det! Jag brukar köra med förmaningstalstaktiken - det är bra för er i det långa loppet, det är roligare och lättare att vara duktig - det är. Har du en läroplan som ska följas? Hur detaljerad är den? Hur mycket jobbar ni varje dag? Hur funkar det att undervisa barn i olika åldrar tycker du? Vore roligt att få veta mer. /Birgitta (finns med på hemmaföräldranas fb-sida)
SvaraRaderaHej Birgitta!
SvaraRaderaVad kul att du hittar något läsvärt. Jag har försökt att svara på dina frågor i posten från idag 21 februari.
Vänliga hälsningar
Erika