29 januari 2013

Hemundervisare följer väl inte läroplanen?! Eller gör de?

Hemundervisning kan se väldigt annorlunda ut än vanlig skolgång och ändå följa läroplanen.

Skolning handlar ju inte bara om vad barnen lär sig (alltså sånt som skrivs in i läroplanen) och om vilka värderingar som ska ligga till grund för kunskaperna (står också i läroplanen).

Skolning handlar också i hög grad om hur (och till viss del vilken ordning) kunskaperna lärs ut och lärs in.

Det är framför allt i den delen av skolningen som hemundervisning är ett så bra alternativ:
Hur ska tidsschemat se ut?
Hur ska kunskaperna förmedlas och redovisas i det dagliga arbetet? Muntligt? Skriftligt? Kreativt?
Vilket av alla små delmoment är mest intressant för barnet just nu den här månaden?
Var ska betoningen ligga den här terminen?

Alla dessa små val som jag som lärare alltid måste göra oavsett om jag har ett eller trettio barn "i klassen". Ju färre barn desto friare val att välja så att det passar alla.

En del barn behöver så mycket anpassning för att överhuvudtaget kunna lära sig, att det helt enkelt är svårt att få till i ett klassrum. Andra familjer har en livssituation, självvald eller inte, som gör att undervisningen av barnen blir mest effektiv om den till det yttre ser väldigt annorlunda ut. I slutändan har alla hemskolningsfamiljer jag känner till, målet att deras barn ska vara aktiva deltagare i samhället, väl utbildade och rustade att delta i det samhälle de ska leva resten av sina liv i.

Det innebär att det allra mesta av det som finns i den svenska läroplanen på något vis måste finna sin väg in i barnen huvuden och hjärtan, åtminstone i lika hög grad som det sker i det allmänna skolväsendet. (Enligt forskningen så lyckas ju också de hemundervisande familjerna i snitt bättre än skolan med just detta.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar