En
ledarskribent i en av de sydligare dagstidningarna, (inte SvD), skrev
att hemskolare mestadels är rättshaverister som varken vet eller
vill sina barns bästa... Det var svårt att låta det stå
oemotsagt, så jag skrev en kommentar och kopierar den här:
Det
må vara sant att samhället ska ta strid när föräldrar inte
förstår barnets bästa, men det motsatta måste också gälla! När
samhället inte förstår, eller klarar av att tillgodose det
enskilda barnets bästa, så måste föräldrar få lov att ta strid
för sitt barn!
En
lista ur vår närmaste umgängeskrets:
Ett
barn vantrivs i skolmiljön,
ett
annat går bakåt i kunskapsutvecklingen,
någon
trakasseras och lär sig på så sätt att trakassera andra för att
skydda sig själv,
en
annan tar till utagerande metoder för att slippa klassrummet
eftersom ingen lyssnar på vad hen säger.
Om
detta är något som föräldrar på 2000-talet stillatigande ska åse
utan att ”göra något” åt saken, då blir vi ju alla föräldrar
som inte vet/vill sina barns bästa.
Det
kan aldrig vara så att det enskilda barnet ska offras på det altare
som heter ”de flesta barns bästa”. Att se vad som är bäst för
varje växande människa, utan att låta oss hindras av fördomar och
ogrundade rädslor är inte bara en möjlighet för oss, här och nu,
i Sverige på 2000-talet, utan i min mening, också en skyldighet. Vi
har möjligheten idag att differentiera vårt utbildningsväsen, inte
som tidigare enbart pga samhällsklass och ekonomisk status, utan
istället pga barnets behov och möjligheter, i samarbete med barnets
familj.
Låt
oss ta vara på hemskolning som ett av många olika sätt att ge alla
barn en så bra skolgång som möjligt. Om föräldrar själva vill
ta ansvar för sina barns utbildning, så låt dem göra det. Håll
för all del koll på att barnen lär sig, utvecklas och har det bra.
Det går att göra i samarbete med den skola där barnet annars
skulle varit elev. Låt de hemskolade barnen delta i friluftsdagar
och studiebesök etc, men försök inte hela tiden att få oss
svenskar att tro att engagerade föräldrar är det farligaste som
finns för ett barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar